Kartläggning i förskoleklass: Krav, Hitta språket och rätt stöd

Kartläggning i förskoleklass är obligatorisk enligt skollagen och utgör första steget i garantin för tidiga stödinsatser. Genom Skolverkets material ”Hitta språket” undersöks elevernas språkliga medvetenhet under höstterminen – inte för att sätta betyg eller sortera, utan för att ge dig som lärare ett tydligt underlag att planera undervisningen utifrån. Här går vi igenom vad lagen kräver, hur kartläggningen genomförs i praktiken och hur du snabbt omvandlar resultaten till rätt stöd och extra anpassningar i klassrummet.

Vad säger skollagen och Lgr22?

Enligt skollagen ska alla elever i förskoleklass genomgå en kartläggning av sin språkliga och matematiska utveckling. Detta är inskrivet i läroplanen (Lgr22) och utgör första steget i ”Garantin för tidiga stödinsatser”. Garantins syfte är att säkerställa att stöd sätts in tidigt och inte dröjer tills eleven uppvisar stora kunskapsluckor i senare årskurser.

Kartläggningen i förskoleklass är alltså inte en bedömning för betygsättning. Den är ett pedagogiskt verktyg. Resultatet ska användas för att:

• Identifiera elever som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd för att nå kunskapskraven i svenska i årskurs 3.
• Planera undervisningen på grupp- och individnivå för hela terminen.
• Ge underlag för samtal med kollegor, specialpedagog och rektor om resursfördelning och stödinsatser.

Det handlar om att se kartläggningen som startpunkten för en dialog om varje elevs lärande, inte som en slutstation.

Skolverkets kartläggningsmaterial ”Hitta språket”

För att stötta skolorna i detta uppdrag har Skolverket tagit fram det nationella kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”. Materialet är utformat för att genomföras under höstterminen och fokuserar på de färdigheter som forskningen visar är avgörande för att lära sig läsa och skriva.

De centrala delarna i ”Hitta språket” är:

• Fonologisk medvetenhet: Elevens förmåga att lyssna ut, urskilja och laborera med språkets ljud. Detta testas genom uppgifter som att identifiera första ljudet i ord, lyssna efter sammansatta ord och känna igen rim. En välutvecklad fonologisk medvetenhet är den enskilt viktigaste förutsättningen för en god lässtart.
• Bokstavskunskap: Elevens förmåga att känna igen och namnge bokstäverna, samt koppla dem till rätt språkljud. Kartläggningen undersöker om eleven kan koppla bokstavens form till dess ljud, vilket är fundamentet i avkodning.

Materialet är lekfullt och utformat för att genomföras i en trygg situation med en vuxen. Resultaten ger en ögonblicksbild av var varje elev befinner sig just då.

Från resultat till planerad undervisning

För att samla resultat från Hitta språket, Fånga språket och LegiLexi på samma ställe kan du använda vår samlad kartläggningsmall i PDF och Excel. Den är ett fristående arbetsstöd, inte ett officiellt material från Skolverket eller LegiLexi. När du har sammanställt resultaten från ”Hitta språket” ser du ofta mönster. Kanske visar det sig att en majoritet av eleverna i gruppen är osäkra på att identifiera det första ljudet i ett ord, eller att fem elever ännu inte kan koppla de vanligaste vokalerna till sina ljud. Det här är ovärderlig information.

Nu kan du anpassa undervisningen. Om många behöver träna fonologisk medvetenhet blir det ett naturligt fokus för gemensamma samlingar och språklekar. De elever som behöver mer stöd med bokstav-ljud-kopplingen kan få arbeta med det i en mindre grupp några gånger i veckan.

Forskning visar att systematisk och explicit undervisning i dessa grundläggande färdigheter har en kraftfull effekt. En svensk studie (IFAU 2019:7) påvisade till exempel att elever i förskoleklass som fick ta del av en strukturerad undervisning i avkodning lärde sig avkoda i snitt fem gånger fler ord än en kontrollgrupp. Hela 65 % av eleverna i den undervisade gruppen lärde sig avkoda minst ett ord, jämfört med bara 18 % i kontrollgruppen. Siffrorna visar tydligt hur avgörande den tidiga, riktade undervisningen är. Mer om detta kan du läsa i vår sammanställning om forskning kring läsinlärning.

Att använda resultaten från kartläggningen för att implementera en sådan strukturerad undervisning är precis vad garantin för tidiga stödinsatser syftar till. Det är här en generell kartläggning av tidig läsutveckling blir ett verktyg för förändring.

Vanliga frågor om kartläggning i förskoleklass

Vad händer om en elev inte klarar kartläggningen?

Resultatet är en signal om att eleven behöver mer stöd, inte ett misslyckande. Det innebär att du som lärare, ibland tillsammans med specialpedagog, behöver planera för extra anpassningar och intensifierad träning inom de områden där eleven visar svårigheter. Det är startskottet för stödinsatser, inte ett konstaterande av problem.

Måste vi använda just ”Hitta språket”?

Nej, rektor beslutar om vilket material som ska användas. Skollagen kräver att en kartläggning genomförs, och Skolverket tillhandahåller ”Hitta språket” som ett kvalitetssäkrat och kostnadsfritt alternativ som är väl anpassat till läroplanens syften. Många skolor väljer att använda det eftersom det är väl beprövat och direkt kopplat till garantin för tidiga stödinsatser.

Hur informerar vi vårdnadshavare om resultatet?

Fokusera på vad skolan gör för att stötta eleven, inte på själva resultatet. Beskriv på ett konkret och neutralt sätt vad ni har observerat, till exempel: ”Vi ser att N behöver träna mer på att koppla bokstäver till ljud”. Berätta sedan hur ni planerar att arbeta med detta i förskoleklassen. Undvik värderande ord och jämförelser med andra barn.

Är resultatet från kartläggningen ett betyg?

Nej, absolut inte. Kartläggningen är formativ och har som enda syfte att ge skolan underlag för att planera undervisningen och ge rätt stöd till rätt elev i rätt tid. Resultaten ska inte användas för någon form av betygsättning eller rangordning av elever.

Så gör du i klassrummet

När kartläggningen är genomförd, hur omvandlar du den till konkret handling? Här är fyra steg.

1. Analysera mönster på gruppnivå. Sammanställ resultaten för hela klassen i ett enkelt dokument. Vilka delar av ”Hitta språket” var svårast för gruppen som helhet? Låt detta bli utgångspunkten för din gemensamma undervisning under de kommande veckorna.

2. Identifiera individuella behov. Vilka elever sticker ut som särskilt osäkra inom specifika områden, till exempel rim eller bokstavsljud? Det är dessa elever som i första hand behöver extra anpassningar i mindre grupp.

3. Planera för flexibla grupper. Skapa smågrupper baserat på specifika behov, inte fasta ”nivåer”. En elev kan behöva öva på att dela upp ord i ljud en vecka, men vara säker på bokstavsformerna. Grupperna bör vara dynamiska och omformas i takt med att eleverna utvecklas.

4. Följ upp och dokumentera. Dokumentera vilka stödinsatser du sätter in för enskilda elever och följ upp deras utveckling efter några veckor. Har insatsen gett effekt? Om inte, är det dags att koppla in elevhälsoteamet för att diskutera nästa steg inom ramen för garantin för tidiga stödinsatser.

Läs vidare: Fånga språket – så gör du i åk 1.

Läs vidare: Bedömningsstöd förskoleklass: Vad är skillnaden?.